Näe, rubriken tempus valde jag inte enkom för att skriva det sista om mina äventyr i Extremadura, tempus är även viktigt i grammatik. Jag är ju i Spanien delvis för att lära mig bättre spanska. En annan viktig överlevnadsfaktor. Den spanska jag har idag klarar jag mig på för att överleva - en semesterresa. Jag kan uttrycka vilja, fråga efter saker och förstå ungefär andemening av skriven spanska - och talad, om personen ifråga inte talar för snabbt. Men jag ska vara i Sydamerika länge, såpass lång tid att jag kommer bli knäpp om jag inte klarar av mer avancerade samtal än om tid, väder, platser och priser. Fysiska behov såsom mat och sömn funkar säkert bra, men det gör det om man anstränger sig lite med kroppsspråk också, men om man inte kan samtala med andra utan enorm ansträngning så börjar man tillslut känna sig väldigt ensam, det har jag delvis känt av här i Spanien vid ett par tillfällen. Det är svårt att förklara hur ensamhet p.g.a. olika språk känns, men ur överlevnadssynpunkt så... är det rätt värdelöst, det finns en anledning till att ensamma människor brukar slarva med både mat, sömn och hygien. Alltså är det bara att jobba på, har väl varit lite halvslarv med spanskan ett par dagar, men idag t.ex. så hade jag språkutbyte med en tjej, vi turades om att prata spanska och engelska. Efter ett par timmar var vi bägge två rätt trötta i huvudet, men trots att det är svårt att i efterhand säga exakt vad nytt man lärt sig så vore det väldigt konstigt om man inte lärt sig något.
I överlevnadsväg så vill jag alltså slå ett slag för språkkunskaper, ensam är stark, men bara om man på något sätt kan förklara för andra hur förträfflig ens ensamhet är - gärna så att de tror på det, annars bör man bli starkare innan man... blir ensam... ...eller något. Dags att plugga glosor tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar