eller kanske ska man säga som... om mindre än 24 timmar är jag hemma i Sverige igen, detta trots att jag fortfarande skulle kunna hinna ner till stranden och pressa lite solbränna om jag ville, men jag har ingen lust, sitta på flygplatsen och plugga spanska känns mer lockande just nu, jag har redan ställt in mig på kreativitetsläge och är därför mest intresserad för hur välpreparerad jag kommer att vara när jag lyfter mot BA den 1'a februari än annat. Min vistelse i Spanien har varit ganska... i ärlighetens namn hade jag förväntat mig att lära mig mer spanska än jag gjort, men det är väl så... de människor man möter på gatan kanske inte är intresserade av ett spontant samtal, särskilt inte med en som de när de talar med måste reducera talhastigheten med 80%, det ger kanske inte så mycket, de som kunnat engelska har insisterat på att vi ska hålla oss till det och min språkövning har alltså begränsats till ett par värdar som bara kunnat tala spanska och där kommunikation varit helt nödvändig samt ett par "språkutbyten" där man tränat sig själv på spanska, medan man i utbyte har tränat en motpart på engelska, kul och givande, men borde har varit ett obligatoriskt inslag under ett par timmar varje dag.
Ja, annars så har det väl varit ganska ok, det faktum att jag hanterat ett par kriser med sovplats med lugn och rationalitet gör att jag på det stora hela känner att jag är mer rustad för världen nu än vad jag var tidigare. Jag har lärt mig lite om mig själv också... hur pass viktigt det är för mig att känna mig... att känslan av ensamhet på en resa är betydligt värre än att vara utan sovplats ett par dagar... hellre dela portuppgång med någon man kan prata med än att ha en hotellsvit för sig själv. Jag föredrar nog t.o.m. en portuppgång för mig själv, hellre ensam ensamhet än ensamhet bland andra. Man har mer sällskap av sig själv i en portuppgång än på ett ställe där man borde vara i sällskap av andra, men inte är det.
Jag har funderat lite ytterligare på varför jag bör åka från Europa till Sydamerika och är nu mer motiverad än tidigare, framtiden... finns där, eller åtminstone kunskap om den.
Nu är det snar hem för ett arbetsmarathon av sällan skådat slag, jag kan garantera att jag kommer vara äckligt diciplinerad, jag känner mig taggad för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar