Ny blogg

Bloggen kommer nu att fortsätta på "resedagboken", detta av diverse praktiska skäl.

Address dit: http://www.resdagboken.se/Web/Apps/Trip/TripPresentation.aspx?id=145&epslanguage=sv&tid=416075&uid=294569


Höres!

Nedräkningen...

Jag har ju saker jag ska göra innan jag åker, det praktiska är i full gång, jag börjar förhoppningsvis acceptera att allt det tråkiga inte kan bli överstökat det första veckorna för att sedan bara ha "kul" kvar de sista veckorna innan jag åker, nä, jag får varva och ha "lite tråkigt" varje vecka med papper, byråkrati och skit..

Ja ja, men i alla fall så gjorde jag en av de roliga sakerna i förberedelserna igår, jag var och träffade lite f.d. kursare från Miljöcentret, detta görs ungefär... hmmm... vartannat år någonting, men ändå... någonstans finns känslan att jag ska säga "hejdå" till mitt "liv fram tills nu" innan jag åker, jag kommer troligen att återuppta det när jag kommer tillbaka, det kommer ligga som vackra minnen i mig när jag är i Sydamerika. Men det är ändå någonting som jag åker ifrån under minst ett år, jag kommer att ha det kvar i mig som minnen, men tanken är ändå att jag ska börja skriva på helt tomma sidor och för att det ska gå bra så måste man renskriva de gamla på parfymduftande sidor och sedan lägga dem i ett litet, vackert, blomsterprytt skrin där man sedan när "livet" därnere blir tungt kan välja mellan det rosendoftande eller violdoftande minnet, de mörka lämnar jag hemma.

Senare idag ska jag administrera min blogg lite grand, jag har några andra bloggar som ligger i evig träda, jag ska ta det bästa ur dessa bloggar för att sedan döda dem för gott, detta kan jag lägga in i något... eh, vet inte riktigt hur det ska gå till, kanske tar längre än till slutet av idag, typ blir klart till Jul eller så - vem vet?

En sak till, om det är någon som händelsevis läser denna blogg, som har minsta intresse av den eller vad jag gör, kan ni inte göra er tillkänna på något sätt? Jag tror inte att jag har kommentarfunktionen avstängd. Jag kommer inte att kommentera kommentarerna, men jag kommer läsa dem och ha dem i åtanke när jag skriver nya inlägg. Om ingen läser så finns det mindre anledning att ha en blogg, då kan man lika gärna hålla sig till enbart en privat dagbok - billigare och mindre att hålla reda på.

Gnnnhhhhhh!!!

Just nu är det mycket lösa trådar... inför resan... saker som utan tvekan kommer att hinnas med, men som man ändå vill ha klara så fort som möjligt så att man kan koncentrera sig på det roliga sedan. Löpningen fortskrider, utan direkt synbara resultat ännu så länge, tyvärr finns det ingen funktion för att koppla upp min träningsklocka till blogger för att på så sätt ge er läsare möjligheten att kolla av mina framsteg, å andra sidan... intresseklubben antecknar liksom... spanskan likaså, framstegen tas i myrsteg, men det händer väl grejer, inget stort och speciellt har dock hänt ännu, har beställt lite campingutrustning deluxe från lite webbsidor, ska testa grejorna när jag fått allt och det har blivit lite kallt, då kan jag återkomma med en recension av dem också, annars är det bara att springa som gäller - bokstavligt och bildligt talat.

Tillbaka igen

Nu var tillabaka i Sverige igen. Efter att ha sovit sammanlagt kanske fyra timmar på flygplats och flygplan känner jag mig seg - väldigt seg. Desssutom har jag varit ute och sprungit en vända idag. Det är ju nu som fas två i min reseblogg börjar. Medan jag lärde mig en del (förhoppningsvis) om resande och mig själv på resande fot så är det nu dags att under tre månader förbereda inför den stora resan - den till Sydamerika, som också blir del tre i denna blogg, vad som händer sedan vet jag inte...

Så att för att se det hela lite positivt så vet jag att jag visst klarar oförutsedda situationer, jag kan säkert bli bättre på dem, men jag vet att jag tar tag i dem, om jag måste och tror att jag kan. Jag vet att psyket - åtminstone för mig är det viktigaste av allt, att med självförtroende ta tag i saker, att inte låta oro, tvivel eller negativa tankar om mig själv förstöra saker. Vad måste jag då göra?

En av anledningarna till att mitt dåliga självförtroende slog till i Spanien vid ett par tillfällen berodde ju på att jag kuggade uppkörningen ett par dagar innan avresa. Även om jag försökte vara på bra humör när jag åkte så gnagde det i mig. Det är lätt att säga att man ska glömma saker, att det inte är så farligt, att man ska gå vidare... men i verkligheten - särskilt för mig är det faktiskt svårt, jag vill känna att jag kan prestera, det sitter djupt i mig, visa att jag kan själv. Ett par års terapi skulle kanske kunna jobba bort det där, men det har jag inte riktigt tid med just nu... Så hur ser jag till att kunna kliva av planet i Buenos Aires med rak rygg och ett stolt leende på läpparna? Innan Spanien gav jag mig faan på att försöka klara något som jag visste att jag inte hade direkt anlag för (motorcykel), innan nästa resa ser jag istället till att odla det jag vet att jag är bra på! Kort och gott, skriva, prata och sjunga, men det måste gå på spanska - alltså blir det mycket näsan framför en bok, spanska måste prioriteras hårt nu. Dessutom som jag nämnt innan så måste språket flyta bra för att slippa den där ensamheten som annars kan dra ner humöret ordentligt när man är på resande fot. Samma sak gäller den fysiska träningen, att strunta i träning för att man tycker synd om sig själv duger inte, träning ger energi och glädje - tur att min gamla tränings-GPS gick sönder så jag fick köpa en ny, den nya har alla möjligheter att göra underverk med min träning. Sist men inte minst, alla andra förberedelser, att knyta ihop säcken här hemma i Sverige, vaccinationer, försäkringar, addressändringar och lite annat smått och gott, egentligen inte så mycket kvar att göra, men ATT göra det fast det är tråkigt och säkert förvirrande. Jag har gott om tid, men jag börjar i full skala redan imorgon!

Men nu blir det inte mycket mer ikväll, jag längtar efter att få ligga i en riktigt skön säng så att det nästan värker i kroppen!

Sista dagen

eller kanske ska man säga som... om mindre än 24 timmar är jag hemma i Sverige igen, detta trots att jag fortfarande skulle kunna hinna ner till stranden och pressa lite solbränna om jag ville, men jag har ingen lust, sitta på flygplatsen och plugga spanska känns mer lockande just nu, jag har redan ställt in mig på kreativitetsläge och är därför mest intresserad för hur välpreparerad jag kommer att vara när jag lyfter mot BA den 1'a februari än annat. Min vistelse i Spanien har varit ganska... i ärlighetens namn hade jag förväntat mig att lära mig mer spanska än jag gjort, men det är väl så... de människor man möter på gatan kanske inte är intresserade av ett spontant samtal, särskilt inte med en som de när de talar med måste reducera talhastigheten med 80%, det ger kanske inte så mycket, de som kunnat engelska har insisterat på att vi ska hålla oss till det och min språkövning har alltså begränsats till ett par värdar som bara kunnat tala spanska och där kommunikation varit helt nödvändig samt ett par "språkutbyten" där man tränat sig själv på spanska, medan man i utbyte har tränat en motpart på engelska, kul och givande, men borde har varit ett obligatoriskt inslag under ett par timmar varje dag.

Ja, annars så har det väl varit ganska ok, det faktum att jag hanterat ett par kriser med sovplats med lugn och rationalitet gör att jag på det stora hela känner att jag är mer rustad för världen nu än vad jag var tidigare. Jag har lärt mig lite om mig själv också... hur pass viktigt det är för mig att känna mig... att känslan av ensamhet på en resa är betydligt värre än att vara utan sovplats ett par dagar... hellre dela portuppgång med någon man kan prata med än att ha en hotellsvit för sig själv. Jag föredrar nog t.o.m. en portuppgång för mig själv, hellre ensam ensamhet än ensamhet bland andra. Man har mer sällskap av sig själv i en portuppgång än på ett ställe där man borde vara i sällskap av andra, men inte är det.

Jag har funderat lite ytterligare på varför jag bör åka från Europa till Sydamerika och är nu mer motiverad än tidigare, framtiden... finns där, eller åtminstone kunskap om den.

Nu är det snar hem för ett arbetsmarathon av sällan skådat slag, jag kan garantera att jag kommer vara äckligt diciplinerad, jag känner mig taggad för det!

Uppladdning

Efter en liten promenad i Málaga idag så känner jag mig nu helpeppad, eller åtminstone halvpeppad att åka hem! Det är mycket som ska göras, såpass mycket att det inte kommer att finnas tid till att ha tråkigt! Jag har en lista med saker som behöver göras innan jag åker ner i februari och den listan är redan ganska diger.

Men, ingen anledning till oro eller nedstämdhet, två dagar till att ta igen mig härnere, sedan är det bara tre månader kvar till mitt livs äventyr! Förberedelserna kan bli ganska kul, att se bitarna falla på plats sakta, sakta, att det jag drömt om verkligen realiseras!

Cádiz-Granada-Málaga

Så lite tid, det är otroligt hur man kan ha så lite tid när man har semester, samtidigt som man ju faktiskt har hur mycket tid som helst – samtidigt. Jag vet att jag är ganska duktig på att få tid att rusa iväg utan att något händer.
Det är bra med Sydamerika att jag kommer att ha mycket tid på mig att upptävcka saker i min egen takt. Jag är annars en hejare på att få förmiddagar att bara ”gå”, sitta med en kopp kaffe och… tja, slösurfa… i bästa fall pluggar jag spanska och bloggar också, kanske nu under resan skriver lite förfrågningar och referenser på ”Couchsurfing”. Ett och annat mail, men faktum är att jag annars gör ungefär tvärtemot spanjorerna, jag är slö på förmiddagarna då de är som mest aktiva och sedan aktiv på eftermiddagen när de sover.
I alla fall… om någon frågar mig om alla ”måste se” som man ska avverka i Spanien så kommer jag nog få underkänt på den utfrågningen, troligen har jag sett en del eftersom jag knallat runt en del planlöst, men om jag nu har sett något som det står om i guideböckerna så har det nog för mig varit vilken fin byggnad som helst, medan jag troligtvis mest kommer komma ihåg hur jag sprang runt i Badajoz och letade efter den där baren eller alla gamla lokvrak som låg utspridda på en övergiven rangerbangård eller kanske… jag har seriöst funderat på om jag har slarvat bort min semester… eller om jag kanske bara upplevt den annorlunda? Ibland beroende på hur man ”ska” uppleva sin semester så akn man ju tänka att man inte gjort ett enda dugg, fast egentligen ska man ju bara njuta och ladda batterierna under semestern, kanske känna sig mer inspirerad när man kommer tillbaka. Och det har ju semestern lyckats med! Dessutom så har jag lärt mig en del, kanske inte så jättemycket spanska om jag ska vara ärlig, det är svårt att säga hur mycket språk man lär sig, det går långsamt ibland och ibland kan man bli dramatiskt mycket bättre på bara en vecka trots att man hållit ett konstant pluggtempo. Fast jag har väl lärt mig en del annat, viktiga saker om mig själv, hur min motivation går upp och ner i olika situationer, hur jag påverkas av rädsla, känsla av ensamhet, mm.
Jag hoppas på att ha mycket kul när jag sticker till ”det nya landet” som Pedro de Valdivia säkert en gång kallade kontinenten, men jag inser att jag kommer att åka på en del nitar också… förhoppningsvis har jag redan lärt mig en del sätt att blocka de smällar som kommer… och att plåstra om min själ när den fått sig en törn, för det handlar ju nästan utesutande om hur man upplever saker. Här i Spanien har jag med handen på hjärtat haft lite ångest över hur långsamt jag lärt m,ig språket, det tycks inte ha blivit mycket lättare med tiden, fortfarande blir jag ofta tvungen att be folk ta om det som de sagt, l-å-n-g-s-a-m-t! Fast egentligen, det jag måste göra är inte att plugga mer – jo det med förstås, men framförallt att ta det lugnt, lära mig att ta en öl på eftermiddagen och lite avslappnat försöka förstå vad som skrivs i en dagstidning på en trevlig uteservering. Jag har nu bara fem dagar på mig till det i Spanien. Just nu ser jag nästan fram lite emot Sverige också och förberedelserna inför Sydamerika, det är så mycket som ska hinnas med, men mest roliga saker! Packning, titta på resmål… mycket av det tråkiga administrativa är gjort, såsom att ordna med godmansskap, hyra ut lägenheten, mm.
Nu ska jag… ner till stan och titta lite, eller kanske ner till tågststionen och titta lite på de där dieselloken…

När jag idag når Malaga så har jag inte haft Internet på några dagar, eller alltså, jag har kunnat kapa ett trådlöst nätverk här och var för att snabbt kolla mailen, kolla tågtider och lite sådant, men tid och plats för publicering har inte funnits där jag hittat en svag signal från ett öppet nätverk mitt i trappan upp till en bank eller 0,5 meter från mjölkdisken i en närbutik eller liknande, det har gått att göra det nödvändigaste för att överleva kort och gott – och vad jag älskar min app ”Wefi” som i påslaget läge automatiskt drar en liten fanfar i fickan så fort den automatiskt hittat ett användbart nätverk!
Hursomhelst, har varit i Granada, mycket turister, mycket god mat och mycket ”Alhambra” och en massa annat fint, personligen så föredrar jag ju annat, som t.ex. de övergivna fabriker, akvedukter, stationer och banvaktarstugor man ser från tågfönstret här och var, de ger åtminstone min fantasi mer bränsle är glassbarer, barnskrik, svindyra biljetter och byggnader man knappt får titta på utan att få en tillsägelse – ok, det där sista stämmer bara i Sverige, här i Spanien är det inte så kinkigt med regler som gäller rökning eller att peta på saker – d.v.s. alla regler som inte hotar den där magiska strömmen av euro från turisters fickor till den spanska statskassan. Jag har bott i Granada hos en Holländsk tjej som jag träffat några gånger tidigare via CS, himla trevlig, här i Granada var hon (och jag under ett par dagar) inneboende hos en spansk kille.
Sedan har jag också spenderat en dag på en hippiestrand i Andalusien, himla grymt ställe, en övergiven liten by vid en strand där ett gäng människor bosatt sig. Det är inte omöjligt att ta sig dit, men lagom svårt vilket gör att stämningen där blir skön, man måste inte vara särskilt inbjuden, men utan riktig ambition tar man sig inte dit, man slipper m.a.o. de allra snorkigaste festprissarna, men man missar aldrig festen! Nu känns i alla fall min kalufs som ett invaxat berberissnår efter att ha sovit utomhus med en påse smutstvätt som huvudkudde i två dagar, medan jag sov bland hippies i någon sorts barack första natten så sov jag andra natten i ett (turist)samhälle ca. en timmes gångväg därifrån eftersom jag skulle ta bussen tillbaka till civilisationen redan 07,20 på morgonen (dagens enda buss). Somnade först på en parkbänk, men vaknade tre timmar senare av att det var skitkallt, skulle gå, mitt i natten, allt var släckt och öde och det var fyra timmar kvar tills bussen skulle gå. Såg fram emot några timmars huttrande medan jag vankade mig fram mellan resultatet av Spaniens ”fantastiska” byggboom, efter en timme såg jag dock min räddning, en dörr till ett trapphus stod öppen och på andra våningen var det några grader varmare än utomhus. Jag tänkte inte på uteliggarfaktorn när jag med ett barns förtjusning flyttade upp alla mina saker till en liten plan yta och somnade som en stock, det jag vet är dock att sovsäck är en underreklamerad uppfinning!